Jag skriver dethär för jag behöver lätta mitt hjärta... Orkar inte gå och bära på dethär längre...

Jag tänker tillbaka och minns den tiden vi var tillsammans. Den känslan jag fick när jag knackade på din dörr och du öppnade och mina ögon mötte dina. Det va att det skulle vara vi. Jag va stolt över att kunna gå hand i hand med dig och visa att du va min, bara min. Vi bråkade som fan, kallade varandra fula ord. Tillslut tog det slut. Jag hade valt att stanna hos dig. Uppleva alla underbara dagar med dig om och om igen. Tusen gånger om, skulle aldrig tröttna. Varje dag så tänker jag på nånting som har med dig, med oss att göra. Tankarna vägrar försvinna. Jag vill inte att det ska ta slut såhär. Vem försöker jag lura egentligen? Jag visste hela tiden, önskade bara hela tiden, inbillade mig att du älskade mig, men egentligen hade du bara utnyttjat mig.

Du är den enda personen jag verkligen älskat och varit riktigt kär i. Kommer du ihåg när jag sov hos dig? När vi kollade på Hannibal filmerna i ditt rum, när du tog din vattenflaska och hällde vatten på mig och jag låtsades bli sur. Du var så nära mig. Din hud mot min, hela tiden. Älskade det. Jag ville aldrig bort därifrån. Det gör ont inombords att jag fortfarande är kär i dig. Hatar att jag inte kan glömma dig. Hatar att du dyker upp i mina tankar. Hatar att det faller tårar från mina kinder när jag skriver detta. Hatar att jag drömmer om dig på nätterna. Hatar att det svider i hjärtat när jag tänker tillbaka på allting. Hatar att jag vill ha dig bredvid mig på kvällarna. Hatar att det aldrig tar slut. Men kommer aldrig förlåta dig för det du gjort mot mig. Vill bara ha din lena, mjuka hand i min igen. Det är äkta kärlek jag känner, det svär jag på. Sekunder, minuter, timmar. Glömmer inte en sekund av det vi gjort. Sitter här och hoppas att du tycker samma sak som jag, att du också ler när du tänker tillbaka på allting, fast det gör du inte. Jag gör som vanligt, hoppas och önskar. Mitt hopp tar slut nån gång. Jag önskar bara att jag kunde få göra om allting från början. Få kyssa dig en gång till, titta in i dina ögon en gång till, känna din kropp mot min en gång till. Just nu är du bara en dröm, en dröm men jag kan ändå se dig tydligt. Jag kan höra din röst säga "Jag älskar dig" i mitt huvud. Exakt din vackra röst. Den ekar i mitt huvud om och om igen.

När jag blundar ser jag dig framför mig, när du ler. Jag önskar att jag får återuppleva känslan jag har när du är vid min sida, det är den bästa i världen. Känslan heter kärlek. Allt gick så fort. Jag hann inte tänka. Jag kan inte tänka klart när jag tänker på dig. Kommer massa bilder upp i min hjärna, minnen, tankar, känslor bara snurrar runt i mitt huvud. Jag hatar att jag sitter och skriver dethär just nu. Jag behövde bara få det ur mig. Älskade att när jag vaknade på morgonen hade du skickat ett jätte långt sms där du beskrev hur underbar jag var. Älskar dina ord. Saknar dina händer mot min rygg, saknar din röst, dina andetag när du sover och när jag låg på ditt bröst och lyssnade på ditt hjärta. Dina kyssar, det finns inget bättre. Jag vet inte hur jag ska få dig att förstå att jag brukar ligga sömnlös på nätterna, och stirra mig blind på bilderna på oss, och lyssna på Sagoland om och om igen.

Jag har gått vilse i mig själv på grund av dig. Du kanske inte tror att det är så allvarligt, men jag vet inte ens vem jag är längre. Visst jag kan skratta och le. Men jag hade helst velat göra det med dig vid min sida. Fan det gör så ont inuti mig att veta att du redan gått vidare som ingenting. Du är min, och jag är din. Det är så det ska vara. Det har gått lång tid sen jag såg dig sist, och om jag skulle se dig nu, då vet jag inte om jag hade svimmat eller gråtit. Jag har aldrig varit olyckligt kär, men nu vet jag verkligen hur det är. Det är ett helvete. Jag önskar bara att jag fick veta vad du egentligen kände. På riktigt, men jag vet och har insett att det aldrig kommer bli du och jag igen. Jag börjar sakta ge upp hoppet. Hela tiden lite grann, ändå kämpar jag så mycket jag kan och tänker att du kanske, bara kanske vill komma tillbaka till mig. Även fast jag vet att jag ljuger för mig själv. I min dröm är det vi mot dom, vi mot hela världen. Jag vill ha mitt hjärta tillbaka, men du har det, och jag vill inte ha tillbaka det. Jag saknar våra telefonsamtal. Jag vill bara spendera mina dagar med dig. Jag tror inte jag någonsin kommer vara såhär kär igen. Aldrig känt mig såhär tom i hela mitt liv.

Det spelar ingen roll hur många killar jag träffat/blivit tillsammans med/hållt på med. Det har ändå alltid varit dig jag tänkt på, dig jag egentligen velat legat där med. Kan inte beskriva min kärlek till dig. Jag lovar och svär att ingen någonsin kan komma upp till din nivå. Du är helt komplett. Det gör ont fan, att älska någon så mycket som jag älskar dig. Jag önskar att jag kunde trolla bort känslor och tankar. Att känna att man behöver ha en person så mycket att det känns som om man inte kan andas, gör ont. Det gör ännu ondare att han inte känner ett dugg likadant. Ja, jag vet att du inte bryr dig, och att du skiter i mig och att du inte vill veta av mig osv osv, men lyssna bara och förstå att du är fan den enda för mig. Den enda jag vill vakna upp bredvid, den enda jag vill kyssa, den enda jag någonsin kommer vara kär i igen. Tro mig jag har försökt att bli kär igen, men jag kan inte. Det går bara inte.

Jag vet inte mer vad jag ska skriva, det finns så mycket mer. Kan inte få ut det i text, det är som en klump i magen, och den går aldrig bort. Det är ett hål i mitt hjärta och det värker i min mage. Jag kan inte bli lycklig igen. Det enda som kan göra mig lycklig är du. Bara du som får mig glad ända ner i själen. Kan ligga flera timmar och bara tänka, och ibland le för mig själv. Tappar allt. Kan inte lita på någon mer. Finns ingen plats i mitt hjärta för någon utom dig. Jag har försökt, men jag kan inte vara tillsammans med någon annan. Jag kan bara inte. Du äger mitt hjärta, och du förstår inte hur ont det gör...

Jag kan inte fatta allt, vägrar inse. Vill blunda för allt. Jag ska kämpa, ett litet tag till.
Jag förstår inte hur vi kunde gå från det vi hade då till det vi har idag.
Det gör ont som fan att tänka på det vi hade.

Nu börjar jag blogga här på http://elinolsens.blogg.se/ ! Hoppas ni stannar kvar. :) Puss!