Mamma och jag åkte från Stockholm tidigt igår till Hälsingland. Margitta hämtade oss vid station. Det var as kul, första dagen slappade vi bara och idag så hade vi bokat in ett samtal med Margitta. Hon berättade mycket om värdet av andra människor och en själv, att man ska gå sin egen väg och inte bli vilseledd av trender och folk runt omkring osv osv. Hon berättade också saker om både mig och mamma, som hon omöjligt kunde veta, och om döda släktingar och massa mer. Bl.a så beskrev hon ett foto där jag sitter i min mormos knä. Visste precis vilket foto hon menade...
Helt sjukt, har aldrig trott på medier men nu tror jag på det på fullaste allvar kan jag lova! Man började nästan gråta. Kändes tråkigt att åka därifrån.